När världen ännu var ung och städer inte fanns,

levde människan genom sin vilja att överleva.

Skogen var mörk.Bergen var kalla.

Det var då Skuggmön började vandra.

Ingen vet varifrån hon kom.

Ingen vet vart hon går.

Men jägare säger att hon alltid går först.

Hon lämnar spår i snön, som bara de värdiga kan följa.

Skuggmön lär att vildmarken inte är en fiende.

Den är en prövning.

Den som jagar utan respekt svälter.

Den som tar mer än den behöver går vilse.

Men den som lär sig skogens lagar får leva.

Och ibland, när stormen viner över bergen,

säger man att Skuggmön fortfarande vandrar där.

Alltid ensam.

Alltid före.